ÅNGEST!!!!

Finns bara en sak att säga och det är ÅNGEST....hur står jag ut med mig själv? Varför kan jag inte bara skärpa mig? Hur kunde det gå som det gjorde? ångest,ångest,ångest...

Att jag jämt tamifan ska klanta till mig med alkohol i kroppen jag förstår inte,varför drack jag av spriten? kunde jag inte bara ha hållt mig till min vinare så hade kvällen kanske varit annorlunda, då hade jag kanske inte suttit här med ångest och inte vart 700 kronor fattigare bara för att jag åkte taxi runt halva stan i natt, och jag hade kanske sluppit sitta här med igensvullna ögon för att man inte har sovit en blund på hela natten,sen hade jag sluppit sårat den jag älskar.

Men nu har jag bestämt mig för att jag inte ska dricka nån alkohol förrän jag känner att jag kan hantera de, och det kan ju ta ett tag...

Hur sugen är jag på att åka och jobba om 2 timmar?

Jag älskar dig....