I förr går kväll hände det som man bävar för ska hända...
Jag fick lov att ringa 112 för att Nils tappade andan.
Han skrek så mycket så att han glömde bort att andas och tillslut ser jag bara att han blir blå i ansiktet,ögonen rullar och han skakar så jag tar upp han fort och dunkar han i baken.
Han var helt livlös i mina armar och jag han tänka så hemska tankar innan han började andas igen.
Jag ringde 112 på en gång men under samtalets gång så vart han bara bättre så dom ville inte skicka någon ambulans utan sa att jag kunde åka upp med han om jag kände mig orolig men det är sånt som kan hända sa hon i telefonen...
Var så sansad under hela samtalet men sen när jag skulle ringa till Andreas så släppte allt och jag kunde knappt få fram nått.
Har aldrig vart så rädd i hela mitt liv o dessa 2-3 sekunder kändes som en evighet, men jag är så glad att det inte hände något värre.
Denna vecka har verkligen vart full med olyckor så nu får det fan vara slut!